{"id":81,"date":"2015-01-16T20:24:32","date_gmt":"2015-01-16T20:24:32","guid":{"rendered":"http:\/\/karimphoto.com\/2014\/?p=81"},"modified":"2021-08-25T11:16:49","modified_gmt":"2021-08-25T11:16:49","slug":"yearstory","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/","title":{"rendered":"2014"},"content":{"rendered":"[aesop_image imgwidth=”900px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/MG_2037-21.jpg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”]\n[aesop_timeline_stop num=”1 Januari” title=”1 Januari”]\n\n\n

F<\/span>\u00f6r exakt ett \u00e5r sedan satte vi oss p\u00e5 ett plan i K\u00f6penhamn. Boardingpassen i handen sa “Dhaka”, v\u00e4skorna var packade med kameror, anteckningsblock och sandaler. Det var alldeles efter ny\u00e5r och vi skulle resa tillbaka till st\u00e4llet d\u00e4r vi spenderat jul och ny\u00e5r \u00e5ret innan: Bangladesh, det lilla gr\u00f6na landet med hundratals floder som kommit att bli v\u00e4ldigt speciellt f\u00f6r oss. Det bara \u00e4r n\u00e5got i luften d\u00e4r. \u00c4nda sedan vi l\u00e4mnade det sist\u00a0hade vi planerat f\u00f6r \u00e5terkomsten. Nu var det perfekt timing: tv\u00e5 veckor av svensk kyla, och dessutom skulle Bangladesh g\u00e5 till val om n\u00e5gra dagar.<\/p>\n\n[aesop_image imgwidth=”900px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/MG_02431.jpg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”]\n

Vi landade i ett Dhaka som var helt annorlunda den stad vi l\u00e4mnat sist. Landets tv\u00e5 politiska partier (och deras ungdomsf\u00f6rbund \u2013 inte ett g\u00e4ng unga politiker som man kan tro utan br\u00e5kstakar, personer som h\u00e4mtas upp p\u00e5 gatan och mutas med pengar\u00a0f\u00f6r att g\u00e5 ut och sl\u00e5ss) hade spenderat de senaste m\u00e5naderna med att trappa upp fighten inf\u00f6r valet, och politiskt var det en enda r\u00f6ra.<\/p>\n

Annars var Bangladesh sig likt. Samma enkla, gener\u00f6sa och h\u00e5rt arbetande m\u00e4nniskor, samma energiska pysslande och fixande med allt m\u00f6jligt i vartenda gath\u00f6rn. Samma uppfinningsrikedom f\u00f6r att leva och ta sig fram i detta land, mer t\u00e4tbefolkat \u00e4n n\u00e5got annat i v\u00e4rlden.<\/p>\n\n[aesop_image imgwidth=”900px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140214-_MG_1520-900.jpg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”]\n

Det f\u00f6rsta jobbet vi gjorde handlade f\u00f6rst\u00e5s om valet.\u00a0Vi gjorde som vi brukar: gick ut och pratade med folk p\u00e5 gatorna, h\u00f6rde av oss till n\u00e5gra av de journalister och kunniga folk vi k\u00e4nner (eller inte k\u00e4nner \u2013 det kanske b\u00e4sta med detta jobbet \u00e4r att det ger dig carte blanche att g\u00e5 fram till vem som helst och fr\u00e5ga saker som \u201dvem \u00e4r du vad g\u00f6r du hur funkar det varf\u00f6r d\u00e5 och sen d\u00e5?\u201d).<\/p>\n\n

Kul grej: dagen innan valet publicerade Dhaka Tribune, en av Bangladeshs engelskspr\u00e5kiga dagstidningar, en helsida med rubriken “From A-Z: What I love about Bangladesh”. En sak Jenny skrivit \u00e5ret innan och publicerat p\u00e5 sin blogg, d\u00e4r den p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt b\u00f6rjade sprida sig i sociala media. F\u00f6rmodligen (och att d\u00f6ma av de fantastiska kommentarerna) av\u00a0personer fr\u00e5n Bangladesh i v\u00e4rldens alla h\u00f6rn, helt enkelt glada att l\u00e4sa n\u00e5got annat om sitt land \u00e4n katastrofrapporter och dystra f\u00f6ruts\u00e4gelser. H\u00e4r<\/a>\u00a0\u00e4r Dhaka Tribunes feature, originalbloggen ligger\u00a0h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n[aesop_gallery id=”189″]\n[aesop_content color=”#FFFFFF” background=”#333333″ width=”800px” height=”500px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n

B A N G L A D E S H \u00a0 G \u00c5 R \u00a0 T I L L \u00a0 V A L<\/p>\n\n\n

I korridoren p\u00e5 br\u00e4nnskadeenheten p\u00e5 Dhakas st\u00f6rsta sjukhus har en klunga samlats kring en kvinna och hennes tre barn. Den yngsta av dem, en tio\u00e5rig son, gr\u00e5ter f\u00f6rtvivlat med huvudet inborrat i storebroderns br\u00f6st. Mamman Halima Akhter ropar ut mot mikrofonerna som str\u00e4ckts fram framf\u00f6r henne.<\/p>\n

\u2013\u2009Vem kommer hj\u00e4lpa oss? Mina barn \u00e4r beroende av sin pappa, hur ska vi klara oss nu?<\/p>\n

Halima Akhters man, fruktf\u00f6rs\u00e4ljaren Farid Miah, har precis avlidit inne p\u00e5 avdelningen. Han \u00e4r en av de senaste i raden av offer f\u00f6r brandbomber mot kollektiva f\u00e4rdmedel i Bangladesh. Bomben, som gav honom 48-procentiga br\u00e4nnskador, kastades in i en buss han f\u00e4rdades med f\u00f6r tv\u00e5 veckor sedan.<\/p>\n

P\u00e5 valdagen hade polisen f\u00f6rbjudit all motortrafik i huvudstaden Dhaka, och aff\u00e4rer och kontor h\u00f6ll st\u00e4ngt. Gatorna, i vanliga fall \u00f6versv\u00e4mmade av en brokig blandning av bilar, cykeltaxis, ihoplappade bussar och tuk-tuks, var tommare \u00e4n n\u00e5gonsin.<\/p>\n

Samira Sadeque, som tillbringade f\u00f6rmiddagen vid en vallokal i Banani i norra Dhaka, s\u00e5g sju personer r\u00f6sta under hela f\u00f6rmiddagen. Sj\u00e4lv r\u00f6stade hon inte heller.<\/p>\n

\u2013\u2009Oftast kan man \u00e5tminstone v\u00e4lja det b\u00e4sta av tv\u00e5 onda. Men inte denna g\u00e5ng. Det v\u00e4rsta \u00e4r k\u00e4nslan att som medborgare inte kunna f\u00f6r\u00e4ndra n\u00e5got, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

L\u00e4s mer i Sydsvenskan<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n\n[aesop_gallery id=”200″]\n[aesop_timeline_stop num=”2 Februari” title=”2 Februari”]\n\n\n\n

U<\/span>nder resten av januari och februari reste vi runt i landet, med b\u00e5t eller skrangliga fullpackade bussar. Till hinduiska tempel g\u00f6mda i gr\u00f6nskan, till \u00f6n Bhola som p\u00e5 grund av klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna f\u00f6rsvinner lite varje dag, och till\u00a0flodb\u00e4dden i Dhaka, d\u00e4r fallf\u00e4rdiga palats kantas av \u00f6versv\u00e4mmande gr\u00f6nsaksmarknader. St\u00e4ndigt p\u00e5 jakt efter storys, med vetskapen att de dyker upp n\u00e4r vi\u00a0minst anar det.<\/p>\n\"20140127-_MG_7227-900\"<\/a>\n

Som n\u00e4r vi satt och \u00e5t lunch i Jessore, en stad i v\u00e4stra Bangladesh, och tog upp telefonen f\u00f6r att kika p\u00e5 kartan. Ett stenkast bort s\u00e5g vi en gata som Google Maps kallade \u201dBrothel Road\u201d. Vi hade redan pratat lite l\u00f6st om att dokumentera hur livet ser ut f\u00f6r Bangladeshs sexarbetare, som \u00e4r m\u00e5nga och unga och ofta lever hela sina liv p\u00e5 n\u00e5gon av landets bordeller. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge hade det bara varit en id\u00e9 \u2013 men nu var vi alldeles i n\u00e4rheten. Vi \u00e5t upp v\u00e5rt ris med\u00a0linser och gick dit f\u00f6r att se.<\/p>\n\"brothelrdIMG_7433\"<\/a>\n

Ibland \u00e4r det som driver jobbet med en viss story det f\u00f6rbjudna. Det ok\u00e4nda, det du inte vet n\u00e5got om. Det som existerar i en helt annan v\u00e4rld. N\u00e4stan alltid uppt\u00e4cker vi att det mesta, hur fr\u00e4mmande det \u00e4n verkar, blir en del av\u00a0det normala livet. V\u00e5ra liv, var de \u00e4n levs, handlar i sina minsta best\u00e5ndsdelar om vardag och rutiner, och dessa g\u00e5r att karva ut p\u00e5 de flesta platser, hur onormala\u00a0de \u00e4n m\u00e5 vara.<\/p>\n

S\u00e5 var det ocks\u00e5 f\u00f6r tjejerna p\u00e5 bordellerna. F\u00f6r Jessore, skulle det visa sig, hade mer \u00e4n en bordell. Sju stycken n\u00e4rmare best\u00e4mt, inom g\u00e5ngavst\u00e5nd fr\u00e5n varandra. Precis som m\u00e5nga andra gr\u00e4nsst\u00e4der (eller hamnst\u00e4der, j\u00e4rnv\u00e4gsknytpunkter) har Jessore utvecklat ett undre liv, helt parallellt med vardagen ovanf\u00f6r. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r\u00a0klivet fr\u00e5n bordellerna och ut i vardagsv\u00e4rlden och v\u00e4ldigt kort. Genom en \u00f6ppen d\u00f6rr, bara skyld av ett tunt tygdraperi. Kanske \u00e4r det folkmyllret och den st\u00e4ndiga intimiteten m\u00e4nniskor emellan som g\u00f6r glappet s\u00e5 litet, kanske n\u00e5got annat. I vilket fall som helst, vi forts\u00e4tter t\u00e4nka p\u00e5 tjejerna vi tr\u00e4ffat. Beauty, Jolly, Mishty (som betyder \u201dsweet\u201d), Sabina. P\u00e5hittade namn, verkliga personer.<\/p>\n[aesop_content color=”#FFFFFF” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n

F O R \u00a0 S A L E<\/p>\n\n

\u201dI used to be happy before. Now, I cry a lot in the evenings. I cry because of my fate which brought me here.\u201d<\/p>\n

The words belong to Halima, a teenager with a sincere, childlike smile. She stands in a doorway in central Jessore, the last town in Bangladesh before the Indian border. The streets outside are busy, lined with vendors and shops. Everything is for sale here: bananas, rice, hardware, textiles. And women. The doorway leads in to one of Jessore\u2019s biggest brothels.<\/p>\n

\u201dI was brought here a few years ago, I lived in the streets at that time. A man took me to Daulatdia, the biggest brothel in Bangladesh. He sold me to the owners, who kept me in a room and gave me drugs. Then, a man suddenly came in and started taking off my clothes. I was so scared, I didn\u2019t understand what was happening.\u201d<\/p>\n

Halima continues to tell her story as she walks inside. Clothes hang to dry from the balconies, the air smells of frying oil and chilli. Someone is putting on make-up in front of a mirror. Red lips, a layer of whitening cream covering her face.<\/p>\n

Halima doesn\u2019t know her age exactly, but she thinks she\u2019s 17. She has lived in different brothels since that first day when she was taken away.<\/p>\n

\u201dI dream about having a family, just like everyone else. But I don\u2019t think I will ever have that life.<\/p>\n

L\u00e4s mer i The National<\/a>, Dubai och Abu Dhabis morgontidning p\u00e5 engelska, eller kommande nummer av ETC<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\n\n\n\n\n\n\n[aesop_gallery id=”226″]\n[aesop_timeline_stop num=”3 Mars” title=”3 Mars”]\n\n

M<\/span>ed mars kom v\u00e4rmen. I Bangladesh, allts\u00e5. V\u00e4rmen och v\u00e5ren \u2013 och v\u00e5r lust\u00a0att ta upp kartan. Med Dhaka som utg\u00e5ngspunkt ser v\u00e4rlden helt annorlunda ut \u00e4n den g\u00f6r med utg\u00e5ngspunkt Beirut, eller f\u00f6r den delen Skaraborg. Grannl\u00e4nderna \u00e4r m\u00e4ktiga Indien och nyvakna Burma, och s\u00e5 norr\u00f6ver, p\u00e5 andra sidan den indiska landremsan som innesluter Bangladesh, ett litet men alldeles magiskt st\u00e4lle. Nepal. H\u00e4r f\u00f6ddes Buddha, h\u00e4r tr\u00e4ngs\u00a0hinduiska gudar med urgamla tempel, och<\/em>\u00a0h\u00e4r ligger \u00e5tta av v\u00e4rldens allra\u00a0h\u00f6gsta berg.<\/p>\n

Hit \u00e5kte vi en sv\u00e4ng, f\u00f6r att andas bergsluft och r\u00f6kelse och imponeras av urstarka sm\u00e5 bergsbestigartanter som tar sig upp och ned f\u00f6r de brantaste stigar. F\u00f6r att byta bengaliska floder och mosk\u00e9er och o\u00e4ndliga tallrikar ris mot nepaliska h\u00f6jder och tempel och \u2026\u00e4nnu mer ris!<\/p>\n[aesop_gallery id=”271″]\n\n

Under den tid vi jobbat tillsammans som ett team har vi kommit in i en del m\u00f6nster. Att vara smarta och hj\u00e4lpa varandra \u2013 intervjua och samtidigt\u00a0fota ifred; leka med kameran f\u00f6r att kunna anteckna och lyssna obem\u00e4rkt. Att dela perspektiv, och d\u00e4rmed kunna f\u00e5nga storys som \u00e4r b\u00e5de personliga och n\u00e4ra, och blickar vitt och brett ut mot v\u00e4rlden. Att leta ber\u00e4ttelser, f\u00f6lja tr\u00e5dar.<\/p>\n

Och s\u00e5 n\u00e5got annat. Att inte rusa. Att landa n\u00e5gonstans, observera och utforska. L\u00e4sa, prata, kika p\u00e5 folkstr\u00f6mmar och f\u00f6rbipasserande vardagsliv. L\u00e4ra k\u00e4nna en plats, som det brukar heta. Men det d\u00e4r \u00e4r ingen klich\u00e9. F\u00f6r att kunna ber\u00e4tta om en plats s\u00e5 m\u00e5ste du (i alla fall vi) investera n\u00e5got emotionellt. G\u00e5 f\u00f6rbi den d\u00e4r omedelbara f\u00f6rsta impulsen\u00a0att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 en plats genom att generalisera och f\u00f6renkla. Se inte bara de stora dragen, det som verkar utm\u00e4rkande, utan ocks\u00e5 det som g\u00e5r mot str\u00f6mmen och g\u00f6ms i skuggan. Det vi brukar g\u00f6ra \u00e4r att ta tid. Helst \u00e5ka tillbaka till samma plats flera g\u00e5nger, och d\u00e5 skriva (f\u00f6rhoppningsvis) b\u00e4ttre reportage.<\/p>\n

\"20140320-_MG_9761-900\"<\/a><\/p>\n

\"20140404-_MG_0353-900\"<\/a><\/p>\n

\"20140404-_MG_0182-900\"<\/a><\/p>\n

\"20140408-_MG_0534-900\"<\/a><\/p>\n

\"20140408-_MG_0556-900\"<\/a><\/p>\n

S\u00e5 resan till Nepal var inte en egentlig jobbresa. Mer en livet-resa. Vi h\u00e4ngde i Kathmandu, cyklade i bergen, \u00e5t soppa och friterade s\u00f6tsaker p\u00e5 kyliga morgnar, l\u00e4ste b\u00f6cker om 70-talet n\u00e4r den barfotatrampade Hippie Trail<\/a> f\u00f6rde tusentals hippies fr\u00e5n Europa till Nepal. Promenerade p\u00e5 dammiga gator och gr\u00f6na stigar och i urgamla gr\u00e4nder tillsammans med hundar som aldrig sover.<\/p>\n

Och s\u00e5 jobbade vi med saker\u00a0vi hade med\u00a0oss sedan\u00a0tidigare. Efter att ha varit runt och samlat material p\u00e5 olika platser\u00a0\u00e4r det fantastiskt med tid att bara skriva, fundera och redigera bilder. Jenny skrev om Provincetown till exempel, USA:s kanske mest regnb\u00e5gsf\u00e4rgade stad \u2013 en liten kustort\u00a0med solblekta tr\u00e4hus och konst och gallerier och inv\u00e5nare som g\u00e5r emot totalt alla\u00a0konventioner.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

V I \u00a0 L E V E R \u00a0 P \u00c5 \u00a0 G R \u00c4 N S E N \u00a0 H \u00c4 R<\/p>\n

\u2013 Innan vi b\u00f6rjar sjunga ska vi bara \u00e4ndra i texth\u00e4ftet. \u00d6verallt d\u00e4r det st\u00e5r \u201dgud\u201d, \u00e4ndra till \u201dgudinna\u201d, s\u00e4ger Jon Arterton.<\/p>\n

Det \u00e4r k\u00f6r\u00f6vning i kyrkan \u2013 p\u00e5 typiskt Provincetownvis, mot gamla konventioner.<\/p>\n

\u2013 Och ist\u00e4llet f\u00f6r \u201dv\u00e5r fader\u201d sjunger vi \u201dv\u00e5r moder\u201d. Vi har \u00e5rhundraden av manlig dominans bakom oss, det \u00e4r h\u00f6g tid att \u00e4ndra p\u00e5 det, forts\u00e4tter han.<\/p>\n

K\u00f6rdeltagarna stryker i sina h\u00e4ften och inordnar sig: alt, tenor och bas. De sjunger olika st\u00e4mmor men har en sak gemensamt: k\u00e4rlek till n\u00e5gon av samma k\u00f6n.<\/p>\n

Vi \u00e4r i det lilla kustsamh\u00e4llet Provincetown p\u00e5 den amerikanska \u00f6stkusten. Eller P-town, som staden kallas i folkmun. H\u00e4r \u00e4r det gay snarare \u00e4n straight som \u00e4r norm.<\/p>\n

\u2013 Vi lever p\u00e5 gr\u00e4nsen h\u00e4r, p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. P-town \u00e4r en plats d\u00e4r alla till\u00e5ts vara sig sj\u00e4lva. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r jag vill leva h\u00e4r, s\u00e4ger k\u00f6rdeltagaren Sewall Whittemore och g\u00e5r nedf\u00f6r den knarrande tr\u00e4trappan efter gudstj\u00e4nstens slut.<\/p>\n

P\u00e5 v\u00e4gen mot utg\u00e5ngen h\u00e4nger en stor anslagstavla. Uppsatta lappar informerar om stadens hbtq-seniorer och lektioner i \u201dRacial Justice for White People\u201d. Inne p\u00e5 toaletten, intill en tavla med ett pittoreskt fiskemotiv, st\u00e5r en fl\u00e4tad korg med kondomer. \u201dLove is the spirit of this church\u201d (K\u00e4rlek \u00e4r denna kyrkas budskap), st\u00e5r det skrivet.<\/p>\n

Utanf\u00f6r p\u00e5 gatan forts\u00e4tter det regnb\u00e5gsf\u00e4rgade temat. \u00d6verallt i Provincetown finns sm\u00e5 tecken p\u00e5 att vi \u00e4r i en ovanligt \u00f6ppensinnad stad. F\u00e4rgglada flaggor vajar fr\u00e5n tr\u00e4husens balkonger, affischer utlovar kv\u00e4llar med lesbisk litteratur och \u2013 redan nu, mitt i vintern \u2013 gayparader i sommar. En hus\u00e4gare har gjort ett kitschigt arrangemang av Barbie- och Ken-dockor i arm\u00e9boots och rosa glitter i sin tr\u00e4dg\u00e5rdsfont\u00e4n.<\/p>\n

\u2013\u2009Provincetown har alltid varit en accepterande stad, och m\u00e4nniskor har dragits hit. De f\u00f6rsta pilgrimerna landsteg h\u00e4r, p\u00e5 flykt undan religi\u00f6st tv\u00e5ng i England.<\/p>\n

Napi Van Dereck, en restaurang\u00e4gare som k\u00e4nner stadens historia utan och innan, ber\u00e4ttar.<\/p>\n

\u2013\u2009Sedan kom konstn\u00e4rerna och poeterna, lockade av isoleringen och de \u00e4ndl\u00f6sa sanddynerna. N\u00e4r andra v\u00e4rldskriget br\u00f6t ut l\u00e4mnade folk Paris och London och tog sig hit fr\u00e5n Europa. Efter det kom fler och fler gaypersoner. I dag \u00e4r mer \u00e4n halva stadsledningen gay.<\/p>\n

L\u00e4s mer i Sydsvenskan<\/a>\"Provincetown-1\"<\/a>\"Provincetown-2\"<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”55%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Och ist\u00e4llet f\u00f6r \u201dv\u00e5r fader\u201d sjunger vi \u201dv\u00e5r moder\u201d. Vi har \u00e5rhundraden av manlig dominans bakom oss, det \u00e4r h\u00f6g tid att \u00e4ndra p\u00e5 det.” parallax=”off” direction=”left”]\n\n\n\n\n\n[aesop_image imgwidth=”80%” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_4403.jpeg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”]\n\n\n[aesop_timeline_stop num=”4 April” title=”4 April”]\n\n

N<\/span>\u00e4r vi kom tillbaka till Bangladesh var det aprilhetta. Obeskrivlig hetta. S\u00e5dan d\u00e4r som liksom pr\u00e4ntar in sig i minnet, l\u00e4mnar fysiska sp\u00e5r. En k\u00e4nsla som efter\u00e5t g\u00e5r att framkalla precis en doft fr\u00e5n barndomen, eller en speciell l\u00e5t som alltid spelades i slutet p\u00e5 discot p\u00e5 mellanstadiet.<\/p>\n

Aprilv\u00e4rmen i Bangladesh kommer alltid att transporteras oss till Savar, en nybyggd stad som breder ut sig p\u00e5 b\u00e5da sidor om v\u00e4gen som leder v\u00e4sterut fr\u00e5n Dhaka. Det var h\u00e4r, precis ett \u00e5r tidigare, som v\u00e4rldshistoriens hittills d\u00f6dligaste olycka inom den globala kl\u00e4dindustrin intr\u00e4ffade, n\u00e4r \u00e5ttav\u00e5ningshuset Rana Plaza pl\u00f6tsligt en morgon kollapsade och begravde tusentals arbetare under de tunga, s\u00f6ndersmulade rasmassorna.<\/p>\n

Vi hade vetat l\u00e4nge att vi skulle skriva om \u00e5rsdagen. I Dhaka hade det ordnats demonstrationer, fotoutst\u00e4llningar och evenemang, allt f\u00f6r att hedra de som d\u00f6dats i olyckan. \u201dOlycka\u201d f\u00f6rresten \u2013 m\u00e5nga av de vi tr\u00e4ffade anv\u00e4nde inte det ordet. De talade om mord. Om att arbetarna, m\u00e5nga av dem unga kvinnor, inte fick veta sanningen n\u00e4r de kom till jobbet den d\u00e4r morgonen. Att de lurades att g\u00e5 in och s\u00e4tta sig vid sina symaskiner och tillsk\u00e4rningsbord som vanligt, trots att sprickor hade uppt\u00e4ckts i byggnaden som inte l\u00e4ngre klarade av att b\u00e4ra upp tunga fabriksmaskiner och extra v\u00e5ningar som byggs p\u00e5 utan lov.<\/p>\n

Men \u00e4ven om vi p\u00e5 ett teoretiskt plan, och kanske ett intellektuellt, hade kunnat s\u00e4tta oss in i olyckan innan \u2013 hur det var att f\u00f6rlora en fru eller man, barn eller f\u00f6r\u00e4lder; sitt ben eller arm eller f\u00f6rm\u00e5gan att sova lugnt p\u00e5 natten \u2013 s\u00e5 var det f\u00f6rst d\u00e4r p\u00e5 minnesdagen, i den ofattbara hettan och folkmassorna som samlats vid rasplatsen, som vi kom i n\u00e4rheten av att djupare f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n

\"20140419-_MG_2639-900\"<\/a><\/p>\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”50%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Sedan rasade det. Allt blev m\u00f6rkt, och o\u00e4ndligt varmt.” parallax=”off” direction=”left”]\n

N\u00e4r vi satt med den unge fotbollsspelaren som rusat till platsen, sedan hem f\u00f6r att h\u00e4mta s\u00e5gar och verktyg, och s\u00e5 gett sig in bland massorna f\u00f6r att gr\u00e4va fram, s\u00e5ga fram, \u00f6verlevande. N\u00e4r vi tr\u00e4ffade mannen som r\u00e5kat vara i Savar p\u00e5 bes\u00f6k och gjort samma sak: sprungit dit f\u00f6r att hj\u00e4lpa till och ist\u00e4llet begravts sj\u00e4lv, och nu l\u00e5g utan r\u00f6relsef\u00f6rm\u00e5ga i en sjuks\u00e4ng med sin \u00e4ldsta dotter vid sin sida, b\u00e5da trots allt med v\u00e4nliga \u00f6gon och n\u00e5got i blicken som m\u00e5ste vara t\u00e5lamod. N\u00e4r vi klev omkring bland de cementgr\u00e5 bitarna av v\u00e4ggar och golv, som grova sanddyner p\u00e5 platsen d\u00e4r byggnaden brukade st\u00e5, tillsammans med mammor och pappor med papper i h\u00e4nderna, alla med sm\u00e5, sm\u00e5 foton i det h\u00f6gra h\u00f6rnet, av s\u00f6ner och d\u00f6ttrar som arbetat i n\u00e5gon av fabrikerna. D\u00e5 var vi pl\u00f6tsligt d\u00e4r, p\u00e5 den\u00a0d\u00e4r kv\u00e4vande, heta dagen f\u00f6r exakt ett \u00e5r sedan.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

U N D E R \u00a0 R A S M A S S O R N A<\/p>\n

V\u00e4rmen s\u00e5 h\u00e4r i slutet av april \u00e4r bed\u00f6vande. Men platsen d\u00e4r Rana Plaza stod \u00e4r full av m\u00e4nniskor. Anh\u00f6riga g\u00e5r med foton p\u00e5 sina f\u00f6rlorade s\u00f6ner och d\u00f6ttrar i h\u00e4nderna. Gatubarn letar genom rasmassorna efter j\u00e4rnbitar och annat att s\u00e4lja.<\/p>\n

Sedan kl\u00e4dindustrin etablerades i Bangladesh p\u00e5 1980-talet har den vuxit f\u00f6r varje \u00e5r. Idag utg\u00f6r den tre fj\u00e4rdedelar av landets totala export. Bangladesh \u00e4r tv\u00e5a i v\u00e4rlden \u2013 bara i Kina tillverkas mer kl\u00e4der \u00e4n h\u00e4r. Och l\u00e4nder som Sverige \u00e4r stork\u00f6pare. 2012-2013 importerade vi kl\u00e4der med lappen \u201dMade in Bangladesh\u201d f\u00f6r 4,5 miljarder.<\/p>\n

Ingen vet exakt hur m\u00e5nga som d\u00f6tt i Bangladeshs kl\u00e4dindustri, men mindre olyckor och br\u00e4nder sker varje \u00e5r i de 5 600 fabriker som finns i landet.<\/p>\n

En kort rickshawf\u00e4rd fr\u00e5n olycksplatsen ligger CRP, ett sjukhus och Bangladeshs st\u00f6rsta fysioterapiklinik. M\u00e5nga skadade kom hit efter olyckan \u2013 flera \u00e4r fortfarande kvar.<\/p>\n

Utanf\u00f6r n\u00e5gra l\u00e5ga tegelhus med skuggiga altaner h\u00e4nger f\u00e4rgglada sjalar och tunikor p\u00e5 tork. 24-\u00e5riga Rihanna, som jobbade p\u00e5 sjunde v\u00e5ningen i Rana Plaza, g\u00e5r med l\u00e5ngsamma steg in i sitt rum. Hon har nyss f\u00e5tt en protes f\u00f6r sitt v\u00e4nstra ben, som hon f\u00f6rlorade i olyckan.<\/p>\n

\u2013 De hade skickat hem oss dagen innan efter att ha uppt\u00e4ckt sprickor i byggnaden. Men p\u00e5 morgonen efter sa de att det var s\u00e4kert, och att vi skulle f\u00f6rlora v\u00e5ra l\u00f6ner om vi inte gick in. Sedan rasade det. Allt blev m\u00f6rkt, och o\u00e4ndligt varmt. En v\u00e4gg f\u00f6ll p\u00e5 mitt ben och krossade det, ber\u00e4ttar hon.<\/p>\n

Vid rasplatsen har det b\u00f6rjat m\u00f6rkna. Folkmassorna \u00e4r kvar, den tryckande v\u00e4rmen likas\u00e5. V\u00e4ggarna \u00e4r fulla av affischer, s\u00e5h\u00e4r inf\u00f6r minnesdagen. P\u00e5 en stor banderoll som n\u00e5gon h\u00e4ngt upp st\u00e5r det: \u201dRana Plaza. Aldrig mer.\u201d<\/p>\n

Publicerad i Hufvudstadsbladet och Sydsvenskan<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\n\n[aesop_gallery id=”281″]\n\n[aesop_timeline_stop num=”5 MAJ” title=”5 MAJ”]\n\n

N<\/span>\u00e5got annat vi jobbade med d\u00e4r under dagarna i Kathmandus damm och landsbygdens h\u00f6ga luft var en artikel till Vi l\u00e4ser, ett syskon till Tidningen Vi. De har en vinjett som heter \u201dP\u00e5 drift\u201d, som tar l\u00e4sarna till en litter\u00e4r plats n\u00e5gonstans i v\u00e4rlden. Vi hade tidigare gjort en story fr\u00e5n Bangladesh f\u00f6r dem, om den bengaliske giganten\u00a0Rabindranath Tagore och hans barndomshem p\u00e5 landsbygden. Denna g\u00e5ng beskrev vi ett annat st\u00e4lle: Hamra, en stadsdel i Beirut som var (och f\u00f6rblir) den arabiska kulturv\u00e4rldens bultande hj\u00e4rta.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

N Y A \u00a0 T I D E R \u00a0 I \u00a0 B E I R U T<\/p>\n

Oavsett om det \u00e4r tidig morgon eller sen kv\u00e4ll s\u00e5 sitter de d\u00e4r. M\u00e4nnen och kvinnorna, l\u00e5ngt efter pensions\u00e5ldern, tillbakalutade i sina stolar p\u00e5 trottoaren. De tittar ut p\u00e5 Hamra Street, d\u00e4r fotg\u00e4ngare kryssar fram bland vespor och gamla Mercedesbilar med taxiskyltar p\u00e5 taken. Unga killar med slitna sandaler \u2013 flyktingar fr\u00e5n Syrien \u2013 putsar skorna p\u00e5 kostymkl\u00e4dda m\u00e4n. L\u00e4ngre bort st\u00e5r ett kompisg\u00e4ng med neonm\u00f6nstrade tights och telefoner i h\u00e4nderna. P\u00e5 kaf\u00e9borden st\u00e5r vita koppar med svart kaffe, bredvid ligger hopvikta exemplar av L\u2019Orient Le Jour eller Assafir, franska och arabiska morgontidningar.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av 1970-talet hade en rad fik \u00f6ppnat p\u00e5 Hamra Street. Horseshoe hade funnits i \u00f6ver tio \u00e5r och etablerat sig bland de mest intellektuella. Poeten Adonis, den syriska journalisten Ghada al-Samman, en bes\u00f6kande Samuel Beckett \u2013 alla kom de till Horseshoe. Bredvid l\u00e5g Caf\u00e9 de Paris, med sina karakteristiska orange markiser och f\u00e4rgglada kaf\u00e9stolar. Modcas stora uteservering l\u00e5g mitt emot, och s\u00e5 Wimpy f\u00f6rst\u00e5s, d\u00e4r Yasser Arafat och hans n\u00e4rst\u00e5ende planerade sina politiska aktioner.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 sextio-sjuttiotalet fanns det mins ett \u201dcoffee\u201d \u2013 det var s\u00e5 vi kallade dem \u2013 f\u00f6r varje gruppering. Kommunisterna, poeterna, Nasser-anh\u00e4ngarna, alla hade sitt eget st\u00e4lle med sin egen atmosf\u00e4r, ber\u00e4ttar Khaled Bedeir, mer k\u00e4nd i Hamra som bara Mike. Sedan 1952 har han klippt kunder i sin sm\u00e5tt legendariska Mike\u2019s Barber Shop.<\/p>\n

\u2013 Ambassad\u00f6rer, politiker \u2013 alla kom de till min salong. En g\u00e5ng var till och med Olof Palme h\u00e4r, ber\u00e4ttar han.<\/p>\n

Men snart f\u00f6r\u00e4ndrades allt, f\u00f6r b\u00e5de Mike och kaf\u00e9erna. F\u00f6r hela landet. I april 1975 sk\u00f6ts 27 personer ihj\u00e4l p\u00e5 en buss i en av Beiruts f\u00f6rorter: det blev startskottet f\u00f6r ett krig som skulle komma att dra in grannl\u00e4nder och stormakter, och inte ta slut f\u00f6rr\u00e4n 1991. Turisterna l\u00e4mnade Libanon, vardagslivet \u00f6vergick i ovisshet och fruktan. P\u00e5 kaf\u00e9erna lades pj\u00e4smanusen och revolutionsplanerna undan, ist\u00e4llet kom g\u00e4sterna f\u00f6r att h\u00f6ra om de senaste stridigheterna.<\/p>\n

Idag, precis som d\u00e5, kantas Hamra Street av butiker och kaf\u00e9er. Sorlet fr\u00e5n gatan startar innan solen \u00e4r uppe och tystnar aldrig riktigt: taxichauff\u00f6rerna och kiosk\u00e4garna i Hamra sover aldrig.<\/p>\n

\u00c4n idag \u00e4r det h\u00e4r de skrivande Beirutborna samlas. P\u00e5 st\u00e4llen som T-marbouta, ett fik vars invigning avbr\u00f6ts av kriget 2006, och ist\u00e4llet \u00f6ppnade f\u00f6r flyktingar fr\u00e5n s\u00f6dra Libanon. Eller barer som Mezyan, d\u00e4r journalister sitter med laptops p\u00e5 dagen och glas med mj\u00f6lkvit arak, arabisk aniskryddad sprit, p\u00e5 kv\u00e4llen.<\/p>\n

Det s\u00e4gs att Beiruts fik \u00e4r barometrar \u00f6ver tidens anda. Att diskussionerna vid kaf\u00e9borden s\u00e4ger n\u00e5got om staden och dess inv\u00e5nare. I s\u00e5dana fall \u00e4r Hamra precis vad hon alltid har varit: en plats f\u00f6r m\u00f6ten \u2013 och f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n\"\"\n\"\"\n

Utdrag fr\u00e5n Vi L\u00e4ser<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\n\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”60%” align=”center” size=”1″ quote=”Konstn\u00e4rer, f\u00f6rfattare och journalister fr\u00e5n hela arabv\u00e4rlden hittade i Beirut vad de saknade p\u00e5 hemmaplan. Den legendariske syriske t\u00e4nkaren Michel Aflaq reste fr\u00e5n Damaskus f\u00f6r att skriva sina pamfletter och partiprogram i Beirut. Mona Saudi, jordansk skulpt\u00f6r och poet, l\u00e4mnade sin familj som sjutton\u00e5ring f\u00f6r att ta sig via Libanon till Europa. Den irakiske poeten Sargon Boulous kom till fots, b\u00e4randes endast en \u00f6vers\u00e4ttning av Shakespeares Kung Lear n\u00e4r han korsade gr\u00e4nsen.” parallax=”off” direction=”left”]\n\n\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20130911-_MG_8353.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”off” floater=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n\n[aesop_timeline_stop num=”6-7 Juni-juli” title=”6-7 Juni-juli”]\n\n

E<\/span>n annan tidskrift vi jobbat med \u00e4r Hemsl\u00f6jd, som skriver om\u00a0hur olika hantverk lever och formas idag. Inte p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt mossig eller l\u00e5ngtr\u00e5kig (om nu n\u00e5gon drog iv\u00e4g i minnet till\u00a0barndomens sl\u00f6jdlektioner) utan smart och finurlig. Den\u00a0har precis dubbelprisats \u2013 b\u00e5de som \u00c5rets kulturtidskrift och mottagare av\u00a0Svenska publishingpriset. Kul! Av en h\u00e4ndelse har b\u00e5da reportagen vi gjort f\u00f6r Hemsl\u00f6jd varit p\u00e5 temat v\u00e4vning \u2013 t\u00e4nk allts\u00e5 inte p\u00e5 oss mer som skribent och fotograf, utan experter p\u00e5 v\u00e4vstolar och garnvindor!<\/p>\n

F\u00f6rst ber\u00e4ttade vi om jamdani, ett bengaliskt konsthantverk\u00a0som f\u00f6ddes f\u00f6r hundratals \u00e5r sedan, f\u00f6ll i gl\u00f6mska, men s\u00e5\u00a0\u00e5teruppt\u00e4ckts av en kvinna som startade\u00a0ett globalt tygimperium fr\u00e5n ett litet pl\u00e5tskjul vid sidan av v\u00e4gen.<\/p>\n\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

T I D \u00a0 F \u00d6 R \u00a0 J A M D A N I<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r lite som kinesisk kalligrafi. Samma k\u00e4nsla f\u00f6r detaljer, f\u00f6r simpla, grafiska m\u00f6nster. Och allt skapas direkt ur minnet. Det finns inga manualer, allt handlar om hantverksk\u00e4nsla.<\/p>\n

Monira Emdad, en pionj\u00e4r inom v\u00e4vning, talar om jamdani, en m\u00e5nghundra\u00e5rig bengalisk hantverkskonst. Hon \u00e5teruppt\u00e4ckte det i b\u00f6rjan p\u00e5 1980-talet, p\u00e5 landsbygden i Bangladesh. P\u00e5 den tiden var jamdani en f\u00f6rsvinnande konstform. Runtom i landet stod v\u00e4vstolarna tomma \u2013 det var bara tack vare ett statligt program som tyget fortfarande tillverkades h\u00e4r, i byn Rupshie, en dryg mil utanf\u00f6r centrala Dhaka. Eller, by \u00e4r egentligen fel ord. En g\u00e5ng i tiden var hela omr\u00e5det landsbygd och kunde bara n\u00e5s via b\u00e5t p\u00e5 floden. Idag \u00e4r det slukat av huvudstaden Dhakas v\u00e4ldiga urbana massa. Men byk\u00e4nslan finns kvar, med gr\u00f6nska och slingriga grusv\u00e4gar. Och enkla hus \u2013 som n\u00e4stan alla inrymmer en v\u00e4vstol.<\/p>\n

I en l\u00e5g byggnad av fl\u00e4tad bambu st\u00e5r v\u00e4vstolar p\u00e5 rad \u2013 rustika men detaljrika konstruktioner av bambu, tr\u00e4 och uppsp\u00e4nd bomullstr\u00e5d. Ljusstrimmorna som letar sig in genom v\u00e4ggarnas fl\u00e4tm\u00f6nster f\u00e5r tygerna att gnistra. Fl\u00e4ktarna i taket \u00e4r inte ig\u00e5ng \u2013 det \u00e4r \u00e4nnu n\u00e5gra veckor kvar till den tryckande sommarhettan.<\/p>\n

Hantverket \u00e4r m\u00e5nghundra\u00e5rigt, men n\u00e4stintill of\u00f6r\u00e4ndrat. Tekniken och yrkesskickligheten \u00e4r densamma, och den l\u00e4rs fortfarande ut enligt det traditionella l\u00e4rlingssystemet.<\/p>\n

Jahangir, mellanbroder i en stor v\u00e4varfamilj, b\u00f6rjade v\u00e4va vid \u00e5tta \u00e5rs \u00e5lder, under \u00f6verinseende av sin mamma.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r som med sport \u2013 f\u00f6r att bli duktig m\u00e5ste du starta tidigt. Men vi \u00e4r f\u00f6r att barnen ska utbildas, v\u00e4vningen kommer efter skolan. Till och med mina f\u00f6r\u00e4ldrar, p\u00e5 sin tid, anst\u00e4llde en privat l\u00e4rare f\u00f6r att vi barn skulle utbildas. Men sj\u00e4lv hade jag aldrig n\u00e5got l\u00e4shuvud, ler han.<\/p>\n

\u2013 Min talang var helt och h\u00e5llet det h\u00e4r, s\u00e4ger han och gestikulerar mot en bunt hopvikta saris.<\/p>\n\"\"\n

Fr\u00e5n numret om N\u00e5len<\/p>\n[\/aesop_content]\n\n[aesop_gallery id=”322″]\n

\"Tre<\/a><\/p>\n

N\u00e4sta reportage ber\u00e4ttade om Guatemalas huipiler \u2013 handv\u00e4vda blusar, noggrant och f\u00e4rgrikt dekorerade med symboler, bilder och grafiska m\u00f6nster. M\u00e5nga av landets mayakvinnor och barn i olika \u00e5ldrar b\u00e4r dem varje dag, som en symbol f\u00f6r b\u00e5de det urgamla och det nya, f\u00f6r\u00e4nderliga. Ixquik, en tjej vi tr\u00e4ffade i staden Zunil i bergen i v\u00e4stra Guatemala, sade att huipilen f\u00f6r henne \u00e4r som en levande bok \u2013 den inneh\u00e5ller hennes folks historia, b\u00e5de den f\u00f6rg\u00e5ngna och den som skrivs i nuet.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

V \u00c4 V T \u00a0 S Y S T E R S K A P<\/p>\n

\u2013 Det historiska mayafolket var starkt och intelligent, men v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der skrev inga b\u00f6cker. De f\u00f6rde vidare traditionerna s\u00e5 h\u00e4r, med sina h\u00e4nder, s\u00e4ger hantverkaren Alejandra Micaela Ujp\u00e1n.<\/p>\n

\u2013 F\u00f6r mig \u00e4r det ett heligt plagg, som s\u00e4tter mig i kontakt med tidigare generationer. Jag b\u00e4r alltid huipil, men den kan vara fr\u00e5n olika delar av Guatemala. Plagget representerar en mayakvinnas h\u00e5rda arbete, och d\u00e4rmed v\u00e5r gemenskap.<\/p>\n

Hon h\u00e5ller upp en tjock, fyrkantig blus i dova f\u00e4rger: en huipil, den dekorativa, handgjorda blus som b\u00e4rs av m\u00e5nga av Guatemalas ursprungsfolk. Den har broderade, f\u00e4rgglada dekorationer runt halsen, typiska f\u00f6r hennes hemort San Juan La Laguna.<\/p>\n

\u2013 Den bl\u00e5 f\u00e4rgen representerar sj\u00f6n, det gr\u00f6na \u00e4r bergen. Runt halsen finns en regnb\u00e5ge, xokon-a, som vi s\u00e4ger p\u00e5 mayaspr\u00e5ket tzutujil.<\/p>\n

Nedanf\u00f6r kragen \u00e4r sm\u00e5 rutor broderade i ett geometriskt m\u00f6nster. Det representerar mayareligionens tjugofyra nahualer, skyddsv\u00e4sen fr\u00e5n djurv\u00e4rlden, ber\u00e4ttar Alejandra Micaela Ujp\u00e1n.<\/p>\n

Ingen annanstans i Centralamerika \u00e4r ursprungskulturen s\u00e5 levande som h\u00e4r i Guatemala. En stor del av befolkningen identifierar sig som maya (officiell statistik s\u00e4ger 40 procent, men m\u00e5nga menar att det \u00e4r n\u00e4rmare 60 procent), och det syns allra tydligast i de traditionella textilierna. Huipilen har \u00f6verlevt \u00e5terkommande f\u00f6rs\u00f6k att marginalisera mayafolket, som p\u00e5g\u00e5tt \u00e4nda fram till v\u00e5ra dagar. Under inb\u00f6rdeskriget i Guatemala mellan 1960 och 1996 d\u00f6dades upp emot 200 000 personer, mestadels civila fr\u00e5n ursprungsbefolkningen.<\/p>\n

\u2013 P\u00e5 den tiden var det farligt att b\u00e4ra traditionella kl\u00e4der. Det blev ett s\u00e4tt att identifiera m\u00e4nniskor, eftersom de talar om varifr\u00e5n du kommer. Min man \u00e4r ett av krigets offer. Han f\u00f6rdes bort och torterades av milit\u00e4ren, \u00e4rren runt armarna och halsen \u00e4r fortfarande kvar, s\u00e4ger Alejandra Micaela Ujp\u00e1n.<\/p>\n

Fr\u00e5n numret om Lin<\/p>\n[\/aesop_content]\n\n[aesop_gallery id=”334″]\n\n\n\n[aesop_timeline_stop num=”8 Augusti” title=”8 Augusti”]\n\n

V<\/span>i hade \u00e5kt till Centralamerika i b\u00f6rjan av juli, f\u00f6r att stanna tills sommaren och h\u00f6sten \u00f6vergick i tidig vinter. F\u00f6rst till Guatemala, d\u00e4r Karim gick en kurs i fotojournalistik tillsammans med ett 70-tal andra fr\u00e5n hela v\u00e4rlden. Under en vecka jobbade de p\u00e5 olika fotostorys, var och en sin egen, i och runtomkring Antigua, Guatemalas gamla huvudstad \u2013 en turistmagnet med pittoreska kullerstensgator och pastellf\u00e4rgade hus, men ocks\u00e5 slitna utkanter, hem \u00e5t skoputsande barn, heml\u00f6sa och st\u00e4ndigt k\u00e4mpande inflyttade m\u00e4nniskor fr\u00e5n byarna i bergen.<\/p>\n\"P\u00e5<\/a>\n

Karim fotograferade tillvaron p\u00e5 La Luz de Jesus, ett st\u00e4lle bland skog och gr\u00f6nska en bit\u00a0utanf\u00f6r Guatemala City, dit personer som f\u00f6rs\u00f6ker l\u00e4mna livet med\u00a0droger och drickande kommer. Sm\u00e5barnspappor, ensamma ungdomar, de som bokstavligen plockats upp fr\u00e5n gatan \u2013 i en vattenp\u00f6l eller utanf\u00f6r en natt\u00f6ppen bar.<\/p>\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#ffffff” width=”100%” height=”10px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” floaterposition=”center” floaterdirection=”up”][\/aesop_content]\n[aesop_gallery id=”632″]\n\n[aesop_quote type=”block” background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”65%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Vi vet inte vem han \u00e4r, bara att vi hittade honom i en p\u00f6l med vatten vid sidan av gatan. En sak \u00e4r s\u00e4ker, hade han legat kvar d\u00e4r hade han varit d\u00f6d nu. ” parallax=”off” direction=”left”]\n\n\n\n\n\n

I augusti jobbade\u00a0vi ocks\u00e5 med att dokumentera en av de st\u00f6rsta samh\u00e4llsfr\u00e5gorna i regionen just nu: de miljoner m\u00e4n och kvinnor, oftast unga, som l\u00e4mnar Guatemala, El Salvador och Honduras f\u00f6r att ta sig norrut till USA. Och som ofta\u00a0kommer tillbaka. Skickas med flyg, deporteras, efter att ha tagits p\u00e5 amerikansk mark utan papper. En del deporteras\u00a0direkt fr\u00e5n gr\u00e4nsen, andra efter att ha\u00a0levt hela sina liv i landet. Vi var p\u00e5 flygplatserna i Guatemala City och San Pedro Sula, d\u00e4r flera specialchartrade flyg med deporterade m\u00e4nniskor landar varje dag.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

T I L L B A K A \u00a0 P \u00c5 \u00a0 R U T A \u00a0 E T T<\/p>\n\n

P\u00e5 flygplatsen i San Pedro Sula, Honduras n\u00e4st st\u00f6rsta stad, r\u00e5der lugnet f\u00f6re stormen. Golvet luktar nyskurat, buntar med toapapper ligger i en korg utanf\u00f6r toaletten. Pl\u00f6tsligt bryts tystnaden. Ett stort flygplan tar mark: en av tv\u00e5 dagliga flighter fr\u00e5n USA med deporterade personer. Hittills i \u00e5r har \u00f6ver 27 000 landat bara i San Pedro Sula.<\/p>\n

\u2013 De flesta \u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrar, unga m\u00e4nniskor som migrerat f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra livet f\u00f6r sina familjer.<\/p>\n

D\u00f6rren ut mot landningsomr\u00e5det \u00f6ppnas. M\u00e4n och kvinnor, ibland barn, kliver av planet och g\u00e5r p\u00e5 rad in i de nyst\u00e4dade lokalerna p\u00e5 flygplatsens milit\u00e4ra omr\u00e5de. De har plastp\u00e5sar i h\u00e4nderna och osn\u00f6rade skor \u2013 efter ett sj\u00e4lvmord ombord m\u00e5ste alla som deporteras resa med bundna h\u00e4nder och utan skosn\u00f6ren.<\/p>\n

En av dem \u00e4r Adrian Pe\u00f1a Carratero, en tv\u00e5barnspappa med jeans och vit t-shirt. Han har ingen som m\u00f6ter honom, utan kliver p\u00e5 den buss med tonade rutor som ger gratis skjuts \u00e5t alla anl\u00e4nda till San Pedro Sulas bussterminal. Han s\u00e4tter sig l\u00e4ngst bak, p\u00e5 ett tomt s\u00e4te. Han har en liten plastp\u00e5se med n\u00e5gra papper, och foton p\u00e5 en ung kvinna med m\u00f6rkt h\u00e5r. Hans fru, som \u00e4r kvar i USA.<\/p>\n

\u2013 Jag har levt st\u00f6rsta delen av mitt liv i USA, allt jag har finns d\u00e4r borta. Hela min familj. Jag t\u00e4nker p\u00e5 mina s\u00f6ner nu, de b\u00f6rjar skolan n\u00e4sta vecka. Jag vet inte hur det ska g\u00e5 n\u00e4r jag inte \u00e4r d\u00e4r och v\u00e4cker dem. Hur de ska komma upp p\u00e5 morgonen, s\u00e4ger han och tittar ut genom f\u00f6nstret.<\/p>\n

Inne p\u00e5 flygplatsen h\u00e4nger f\u00e4rgglada seriefigurer i barnh\u00f6jd, och en skylt som s\u00e4ger Bienvenido a casa, \u201dV\u00e4lkommen hem\u201d. Dit kommer ocks\u00e5 representanter fr\u00e5n San Pedro Sulas callcenter, f\u00f6r att direktrekrytera ungdomar som levt l\u00e4nge i USA och har en fl\u00e4ckfri engelska. I s\u00e5v\u00e4l Guatemala som Honduras har callcentren blivit en l\u00f6nsam business, och f\u00f6retag i hela regionen skickar vidare sina samtal dit.<\/p>\n

Det \u00e4r en brasiliansk kyrklig organisation som sk\u00f6ter mottagandet, och m\u00e5nga av de som m\u00f6ter de deporterade \u00e4r nunnor.<\/p>\n

\u2013 Varje g\u00e5ng ett plan landar och jag g\u00e5r in f\u00f6r att m\u00f6ta dem s\u00e5 t\u00e4nker jag att mitt ansikte \u00e4r det f\u00f6rsta de ser. Jag hoppas de ser Jesus i mig, ser framf\u00f6r sig vilka m\u00f6jligheter de har, s\u00e4ger syster Valdete Wilemann som f\u00f6rest\u00e5r organisationen.<\/p>\n

V\u00e4l framme p\u00e5 stationen stannar bussen. Adrian Pe\u00f1a Carratero f\u00f6rsvinner bland pendlarna i folkmyllret. Bussen v\u00e4nder tillbaka mot flygplatsen igen \u2013 i v\u00e4ntan p\u00e5 n\u00e4sta plan, klockan nio n\u00e4sta morgon.<\/p>\n

Utdrag fr\u00e5n Aftenposten Innsikt<\/a>, kommer fram\u00f6ver i The National<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”65%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Jag jobbade som mekaniker p\u00e5 flygplatsen. I Tampa, Florida. V\u00e4ldigt varmt. Jag bara tog mig dit, genom Mexiko och \u00f6ver gr\u00e4nsen. Inget visum, det \u00e4r om\u00f6jligt att f\u00e5. Guatemala har blivit en dyr plats. Men l\u00f6nerna \u00e4r minimala. Det finns ett snabbmatsst\u00e4lle h\u00e4r, Pollo Compero. Du m\u00e5ste jobba i en hel dag f\u00f6r att har r\u00e5d med ett m\u00e5l d\u00e4r. I USA jobbar du en timma och kan k\u00f6pa tv\u00e5 hamburgare.” parallax=”off” direction=”left”]\n\n\n\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_0523-140821.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”off” floater=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n\n\n\n[aesop_timeline_stop num=”9 September” title=”9 September”]\n\n

F<\/span>r\u00e5n Guatemala \u00e5kte vi s\u00f6derut, strax \u00f6ver gr\u00e4nsen till Honduras. Ett grannland, men \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt olikt Guatemala med sina berg och mayakultur. Mer laidback, gr\u00f6nt och tropiskt varmt; fler\u00a0barfotastr\u00e4nder, papayor och tr\u00e4hus vid havet \u2013 och s\u00e5 b\u00f6nor som \u00e4r r\u00f6da, inte m\u00f6rkt svarta som b\u00f6norna norr\u00f6ver.<\/p>\n

\"IMG_0924-140824-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_1054-140825-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_1105-140825-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_1112-140825-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_1148-140825-900\"<\/a><\/p>\n

Och gener\u00f6sa m\u00e4nniskor. Som Melvin, en kompis kompis som bj\u00f6d in oss (helt ok\u00e4nda personer) att bo i sin l\u00e4genhet som stod tom (f\u00f6rutom ilsket vaktande hundar och en lurig grannpapegoja). Vi stannade n\u00e5gra veckor i hans hemstad\u00a0San Pedro Sula, mer k\u00e4nd som “v\u00e4rldens farligaste”. Just nu d\u00f6das fler m\u00e4nniskor d\u00e4r \u00e4n i\u00a0n\u00e5gon annan stad, och v\u00e5ldet har blivit en del av vardagen \u2013 n\u00e5got vi f\u00f6rs\u00f6kte ta reda p\u00e5 i reportagen d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

V \u00c4 R L D E N S \u00a0 F A R L I G A S T E \u00a0 S T A D<\/p>\n

San Pedro Sula, n\u00e4ra gr\u00e4nsen till Guatemala, \u00e4r Honduras industriella huvudstad. K\u00e4nd f\u00f6r sitt tropiska klimat, sin v\u00e4lkomnande attityd \u2013 och sina mord. F\u00f6r tredje \u00e5ret i rad ligger staden h\u00f6gst p\u00e5 listan \u00f6ver v\u00e4rldens farligaste st\u00e4der, med 187 mord per 100 000 inv\u00e5nare. Sverige har som land legat stadigt runt ett mord per 100 000 personer de senaste \u00e5ren.<\/p>\n

F\u00f6r San Pedro Sulas inv\u00e5nare har d\u00f6den kommit allt n\u00e4rmare. Det \u00e4r som den post-koloniala filosofen Frantz Fanon skrev: v\u00e5ld, n\u00e4r det v\u00e4l kommit in i ett samh\u00e4lle, sprider sig och sl\u00e5r rot. Det som i en annan tid, p\u00e5 en annan plats, \u00e4r utan logik blir pl\u00f6tsligt en del av det normala.<\/p>\n

En ung man som kallar sig La Fresa ber\u00e4ttar sin historia. Han talar om sin familj \u2013 fru och en ung son \u2013 och sin uppv\u00e4xt \u2013 utan biologiska f\u00f6r\u00e4ldrar, i olika fosterfamiljer, alla v\u00e4ldigt fattiga. Men han avsl\u00f6jar inga platser eller namn, hans liv levs i hemlighet. Sedan ton\u00e5ren \u00e4r han en sicario, best\u00e4llningsm\u00f6rdare.<\/p>\n

\u2013 Jag har flera vapen. Femton allt som allt, men detta \u00e4r min favorit. Den har d\u00f6dat trettiotv\u00e5 personer.<\/p>\n

La Fresa l\u00e4gger en kromad pistol p\u00e5 bordet framf\u00f6r sig. Han har sneakers och en fotbollstr\u00f6ja, drar en r\u00e5narluva \u00f6ver huvudet f\u00f6r portr\u00e4ttfotot men tar av den n\u00e4r han b\u00f6rjar ber\u00e4tta. Han \u00e4r med i en \u201dorganisation\u201d, s\u00e4ger han, som utf\u00f6r mord p\u00e5 personer i San Pedro Sula \u2013 oftast f\u00f6retagare eller politiker, personer med inflytelserika fiender.<\/p>\n

\u2013 Jag k\u00e4nner ingen skuld, det som sker \u00e4r deras \u00f6de. D\u00e5 skulle jag inte kunna g\u00f6ra vad jag g\u00f6r. De \u00e4r bara speciellt d\u00e5 vi d\u00f6dar mareros, g\u00e4ngmedlemmar. De \u00e4r brutala och d\u00f6dar familjer och barn, det k\u00e4nns r\u00e4tt att avr\u00e4tta dem.<\/p>\n

Men han h\u00e5ller p\u00e5 att g\u00f6ra sina sista jobb nu. Han f\u00f6rlorade precis sin b\u00e4ste v\u00e4n och kollega i organisationen. Och hans son blir \u00e4ldre.<\/p>\n

\u2013 Det finns en s\u00e5ng som g\u00e5r \u201dWhen I was little, I wanted to be where I am now\u201d. S\u00e5 k\u00e4nner jag. N\u00e4r jag var liten hade jag ingenting, idag har jag kommit n\u00e5gonstans. Jag ville bli advokat eller domare. Men ist\u00e4llet blev det detta.<\/p>\n

Publicerad i ETC<\/a> och Aftenposten Innsikt<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_0364-140821.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”off” floater=”on” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”60%” align=”center” size=”1″ quote=”Delar av San Pedro Sula \u00e4r som vilken centralamerikansk stad som helst. Stadsk\u00e4rnan har ett lummigt torg med caf\u00e9er, runtomkring sv\u00e4mmar marknader och butiker ut \u00f6ver trottoarerna. F\u00f6rorterna har enkla hus i turkos, rosa och vitt. I de nordv\u00e4stra delarna, vid foten av de gr\u00f6na Merend\u00f3nbergen, ligger v\u00e4lb\u00e4rgade stadsdelar med snabbmatskedjor och nya k\u00f6pcentrum. Husen d\u00e4r har h\u00f6ga murar och larmsystem, gatorna vaktas av s\u00e4kerhetspersonal som sl\u00e4pper in och ut de boende. ” parallax=”off” direction=”left”]\n\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_1782-140901.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”on” floater=”on” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”60%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Grannarna har flytt g\u00e4ngbr\u00e5ken och den st\u00e4ndiga os\u00e4kerheten. Min mamma har diabetes, hon flyttade f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Skottlossningarna p\u00e5verkade hennes blodtryck. Men hon har kommit tillbaka nu, och n\u00e5gra grannar ocks\u00e5. Polisen har gjort omr\u00e5det \u201dmara-fritt\u201d \u2013 \u00e5tminstone s\u00e4ger de det.” parallax=”off” direction=”left”]\n\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_1897-14090.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”off” floater=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”60%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Jag har flera vapen. Femton allt som allt, men detta \u00e4r min favorit. Den har d\u00f6dat trettiotv\u00e5 personer.” parallax=”off” direction=”left”]\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_1717-140901.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”off” floater=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n[aesop_quote background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”60%” align=”center” size=”1″ quote=”F\u00f6r inv\u00e5narna i San Pedro Sula har d\u00f6den kommit n\u00e4rmare. Det \u00e4r som den post-koloniale filosofen Frantz Fanon skrev: v\u00e5ld, n\u00e4r det v\u00e4l kommit in i ett samh\u00e4lle, sprider sig och sl\u00e5r rot. Det som i en annan tid, p\u00e5 en annan plats, \u00e4r utan logik blir pl\u00f6tsligt en del av det normala.” parallax=”off” direction=”left”]\n\n[aesop_parallax height=”800px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/IMG_3771-140903.jpg” parallaxbg=”off” captionposition=”bottom-left” lightbox=”off” floater=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up”]\n[aesop_timeline_stop num=”10 Oktober” title=”10 Oktober”]\n\n

E<\/span>tt annat reportage vi publicerade under \u00e5ret var n\u00e5got vi jobbat med l\u00e4nge. Det b\u00f6rjade p\u00e5\u00a0v\u00e5r f\u00f6rsta resa till Bangladesh, inte l\u00e5ngt efter att vi korsat gr\u00e4nsen fr\u00e5n Indien och satt p\u00e5 en buss som tog oss fram bland gr\u00f6na risodlingar. D\u00e4r n\u00e5gonstans, l\u00e5ngt bortom f\u00e4lten, tornade de upp sig. Tegelskorstenarna, minst 10 000 stycken, en f\u00f6r varje tegelbruk i landet. Bengalerna har alltid byggt sina hus av tegel, och forts\u00e4tter \u00e4n idag. De snabbv\u00e4xande st\u00e4derna och \u00e4ndl\u00f6sa behovet av billigt byggmaterial har gjort tegelbranschen gigantiskt stor.<\/p>\n

Det som fr\u00e4mst fascinerade Karim (f\u00f6r det var han som s\u00e5g\u00a0storyn framf\u00f6r sig p\u00e5 en g\u00e5ng) var nog det visuella. De l\u00e5nga raderna av tegelstenar p\u00e5 tork, de urgamla enkla metoderna att gr\u00e4va upp lera f\u00f6r att\u00a0forma stenar. M\u00e4nnen och kvinnorna och barnen, urstarka b\u00e4randes staplar med stenar till br\u00e4nning. Det r\u00f6da dammet som t\u00e4cker inte bara bruken utan \u00e4ven husen runtomkring \u2013 och de gr\u00f6na dammarna d\u00e4r barnen hoppar i f\u00f6r att sk\u00f6lja bort dammet. Grytorna med linser som kokas i en grop medan stenarna br\u00e4nns undertill. De barfota f\u00f6tterna, farm\u00f6drarna som jobbar sida vid sida med\u00a0sina barnbarn i den gassande solen.<\/p>\n

\"Uppe<\/a><\/p>\n\n[aesop_quote type=”block” background=”#ffffff” text=”#000000″ width=”55%” align=”center” size=”1″ quote=”\u2013 Jag heter Hashi. Det betyder leende. Som mig. Jag sprider alltid gl\u00e4dje omkring mig.” parallax=”off” direction=”left”]\n\n\n\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

1 0 \u00a0 0 0 0 \u00a0 S K O R S T E N A R<\/p>\n

P\u00e5 bruket utanf\u00f6r Khulna st\u00e5r solen h\u00f6gt. En grupp m\u00e4n med tygskynken runt h\u00f6fterna gr\u00e4ver jord med tunga spadar. Deras armar, tunna men starka, \u00e4r t\u00e4ckta av sprucken lera. L\u00e4ngre bort st\u00e5r cykelk\u00e4rror med travar av stenar. Kvinnor och m\u00e4n med sjalar virade runt huvudet \u2013 som skydd mot solen, och f\u00f6r att h\u00e5lla teglet p\u00e5 plats \u2013 b\u00e4r dem till br\u00e4nningen.<\/p>\n

Bangladesh \u00e4r ett av v\u00e4rldens allra mest t\u00e4tbefolkade l\u00e4nder, och urbaniseringen sker i rasande takt. Det \u00e4r fr\u00e4mst tegel som bygger det nya husen.<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r enkelt att starta tegeltillverkning. Du beh\u00f6ver bara en liten bit land och 40 lakh taka (strax \u00f6ver 300 000 kronor), sex m\u00e5nader senare har du tj\u00e4nat det femdubbla, s\u00e4ger Shamim Iftekhar fr\u00e5n UNDP i Dhaka.<\/p>\n

Robia, tio \u00e5r, tar sjalen av huvudet och b\u00f6rjar dansa, barfota, till en bengalisk popl\u00e5t som spelas p\u00e5 en mobiltelefon.<\/p>\n

\u2013 Nej, jag ska inte jobba h\u00e4r n\u00e4r jag blir stor, s\u00e4ger hon.<\/p>\n

\u2013 Jag ska bli dansare.<\/p>\n

Publicerad av Al Jazeera<\/a> och Dagens Arbete<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\n[aesop_gallery id=”411″]\n[aesop_timeline_stop num=”11 November” title=”11 November”]\n\n

T<\/span>iden g\u00e5r fort \u00e4ven n\u00e4r den g\u00e5r l\u00e5ngsamt! Allts\u00e5, p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt s\u00e5 g\u00e5r det att hinna med fantastiskt mycket samtidigt som det ryms n\u00e4stan ingenting. \u00c5tminstone k\u00e4nns det s\u00e5. Livet. Det h\u00e4r \u00e5ret kom november v\u00e4ldigt snabbt. Pl\u00f6tsligt var det dags att resa tillbaka till Beirut, d\u00e4r vi inte varit under hela \u00e5ret. En kul sak var att vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen inte skulle vi missa Beirut maraton, som h\u00e5lls varje \u00e5r i b\u00f6rjan av november. Fem \u00e5r i staden och inte en enda g\u00e5ng hade vi varit d\u00e4r. Men nu s\u00e5!<\/p>\n\"IMG_1118-141109-900\"<\/a>\n

Vad \u00e4n ett maraton \u00e4r i Stockholm eller Berlin eller New York, s\u00e5 \u00e4r det annorlunda i Beirut. Staden m\u00e5 vara omtumlande och politiskt splittrad, men den \u00e4r ocks\u00e5 en plats av tolerans och en m\u00e5ngfald som \u00e4r \u00e4kta, modig och spretig. Maratonloppet visade sig vara det perfekta tillf\u00e4llet att gl\u00f6mma det f\u00f6rra och uppleva det senare. Det var v\u00e4lorganiserat som f\u00e5 saker \u00e4r i det ljuva kaosets Libanon, och ett perfekt exempel p\u00e5 att livet f\u00f6r de flesta ser helt annorlunda (och vanligt!) ut \u00e4n vad tidningsrubrikerna s\u00e4ger.<\/p>\n\"IMG_1132-141109-900\"<\/a>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

F O L K F E S T E N \u00a0 B E I R U T \u00a0 M A R A T O N<\/p>\n

Jag hade f\u00f6ljt f\u00f6rberedelserna inf\u00f6r loppet genom sociala medier, flera veckor tillbaka. Beiruts maraton har vuxit f\u00f6r varje \u00e5r sedan starten 2003. Organisationen g\u00f6r ett imponerande jobb, och har varken l\u00e5tit sig stoppas av kriget 2006 (loppet det \u00e5ret kallades \u201dFor love of Lebanon\u201d) eller andra oroligheter.<\/p>\n

Annars har de flesta nyheterna handlat om kriget i Syrien, eller landets politiska l\u00e4ge, utan en president och med ett parlament som precis r\u00f6stade igenom en f\u00f6rl\u00e4ngning av sitt eget mandat.<\/p>\n

Men denna morgon visade sig Beirut fr\u00e5n en annan sida. Alla som lever sina liv vid sidan av tidningsrubrikerna verkade vara ute p\u00e5 stadens gator. Det kallas Beirut maraton, men i sj\u00e4lva verket var maratonl\u00f6parna i minoritet \u2013 inte mer \u00e4n femhundra av de totalt 37 000 anm\u00e4lda. L\u00e5ngt fler var d\u00e4r f\u00f6r att delta, inte prestera. Familjer med barnvagnar, promenerande kompisg\u00e4ng, skolor och arbetslag fr\u00e5n hela landet.<\/p>\n

I tr\u00e4ngseln vid starten tr\u00e4ffade jag n\u00e5gra l\u00f6pare i ljusbl\u00e5 t-shirts och indiska accenter, tv\u00e5 av totalt tv\u00e5hundra deltagare fr\u00e5n FN:s fredsstyrka i s\u00f6dra Libanon. Andra bar tr\u00f6jor med budskap som \u201dJag springer mot cancer\u201d eller loppets officiella slogan \u201dPeace, love, run\u201d. Mest fotade var deltagarna som sprang i brudkl\u00e4nningar i protest mot barn\u00e4ktenskap; mest diplomatiskt var stafettlaget med elva ambassad\u00f6rer (inklusive Sveriges).<\/p>\n

L\u00e4s mer i Sydsvenskan<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n\"IMG_1310-141109-Edit9-900\"<\/a>\n[aesop_timeline_stop num=”12 December” title=”12 December”]\n\n

T<\/span>ill slut kom december. Som alltid med den d\u00e4r infinnande k\u00e4nslan att n\u00e5got snart kommer ta slut och n\u00e5got annat b\u00f6rja. Ett nytt \u00e5r \u2013 bara dagar i en kalender kanske, men ocks\u00e5 s\u00e4ttet vi\u00a0gemensamt tar oss fram\u00e5t. L\u00e4mnar n\u00e5got, kastar oss in i n\u00e5got nytt.<\/p>\n

Vinterns Libanon var sig likt. Samma lilla land som aldrig st\u00e5r still, samma kreativitet och f\u00f6r\u00e4nderlighet. Det var lite varmare \u00e4n f\u00f6rra \u00e5ret, d\u00e5 den stora sn\u00f6stormen kom i mitten av m\u00e5naden och begravde b\u00e5de bergen och den platta Bekaadalen. D\u00e5 bes\u00f6kte Jenny syriska flyktingfamiljer i improviserade l\u00e4ger utspridda som str\u00f6ssel \u00f6ver hela landet. Samma t\u00e4lt st\u00e5r kvar idag. Det \u00e4r bara att de blivit lite fler, mer etablerade. Och Libanon har blivit det land i v\u00e4rlden som har\u00a0allra flest flyktingar per capita.<\/p>\n\n

\n\"IMG_2368-141215-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_2382-141215-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_2984-141216-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_2987-141216-900\"<\/a><\/p>\n

\"IMG_3011-141216-900\"<\/a><\/p>\n

Samtidigt blickade Karim tillbaka. Till vintern 2011 i Egypten. Till ett Kairo som fortfarande\u00a0slogs f\u00f6r\u00a0f\u00f6r\u00e4ndring, fortfarande talade revolutionens spr\u00e5k. I december gjorde\u00a0australiska Flint Magazine en feature med hans foton fr\u00e5n de d\u00e4r dagarna i november\u00a0f\u00f6r fyra \u00e5r sedan och kampen om Mohammed Mahmoud Street, en av de st\u00f6rsta protesterna i Kairo det \u00e5ret.<\/p>\n\n[aesop_content color=”#ffffff” background=”#333333″ width=”800px” columns=”1″ position=”none” imgrepeat=”no-repeat” disable_bgshading=”off” floaterposition=”left” floaterdirection=”up” revealfx=”off” overlay_revealfx=”off”]\n

B A C K \u00a0 T O \u00a0 T A H R I R<\/p>\n

What began as a peaceful protest turned increasingly violent, as riot police were employed in the neighbourhoods surrounding Tahrir. Mohammed Mahmoud Street, leading up from the square alongside the American University of Cairo, became a literal war zone, at once filled with panic and ad-hoc organised protestors.<\/p>\n

It quickly acquired significance among those fighting for their city, and the walls lining the street filled up with beautiful works of art. The young people who lost their lives were portrayed as angels, and graffiti promised they would never be forgotten. Many were painted with patches over their eyes, symbolising the injuries people had from getting shot by riot police, or from the strong tear gas used against the protestors.<\/p>\n

Today, more than three years later, Egypt\u2019s Tahrir generation continues their battle for a peaceful, free, civilian state. Some of the most prolific activists are in prison, as are many members of the Muslim Brotherhood, the Egyptian army\u2019s foremost contester to power. The graffiti on Mohammed Mahmoud has been removed and painted over several times, but the angels and their memory remain.<\/p>\n

Kika vidare i Flint Magazine<\/a><\/p>\n[\/aesop_content]\n\n[aesop_gallery id=”482″]\n\n

Hej s\u00e5 l\u00e4nge \u2013 mot 2015!<\/p>\n\n\n\n\n\n\n

Foto: Karim Mostafa, text: Jenny Gustafsson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

[aesop_image imgwidth=”900px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/MG_2037-21.jpg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”] [aesop_timeline_stop num=”1 Januari” title=”1 Januari”] F\u00f6r exakt ett \u00e5r sedan satte vi oss p\u00e5 ett plan i K\u00f6penhamn. Boardingpassen i handen sa “Dhaka”, v\u00e4skorna var packade med kameror, anteckningsblock och sandaler. Det var alldeles efter ny\u00e5r och vi skulle resa tillbaka till st\u00e4llet d\u00e4r vi spenderat jul och ny\u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":592,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-81","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-uncategorized"],"yoast_head":"\n2014 -<\/title>\n<meta name=\"robots\" content=\"index, follow, max-snippet:-1, max-image-preview:large, max-video-preview:-1\" \/>\n<link rel=\"canonical\" href=\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/\" \/>\n<meta property=\"og:locale\" content=\"en_US\" \/>\n<meta property=\"og:type\" content=\"article\" \/>\n<meta property=\"og:title\" content=\"2014 -\" \/>\n<meta property=\"og:description\" content=\"[aesop_image imgwidth=”900px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/MG_2037-21.jpg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”] [aesop_timeline_stop num=”1 Januari” title=”1 Januari”] F\u00f6r exakt ett \u00e5r sedan satte vi oss p\u00e5 ett plan i K\u00f6penhamn. Boardingpassen i handen sa “Dhaka”, v\u00e4skorna var packade med kameror, anteckningsblock och sandaler. Det var alldeles efter ny\u00e5r och vi skulle resa tillbaka till st\u00e4llet d\u00e4r vi spenderat jul och ny\u00e5r […]\" \/>\n<meta property=\"og:url\" content=\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/\" \/>\n<meta property=\"article:publisher\" content=\"https:\/\/www.facebook.com\/pages\/KarimPhoto\/315606518461579?ref\" \/>\n<meta property=\"article:published_time\" content=\"2015-01-16T20:24:32+00:00\" \/>\n<meta property=\"article:modified_time\" content=\"2021-08-25T11:16:49+00:00\" \/>\n<meta property=\"og:image\" content=\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:width\" content=\"1200\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:height\" content=\"800\" \/>\n\t<meta property=\"og:image:type\" content=\"image\/jpeg\" \/>\n<meta name=\"author\" content=\"Jenny and Karim\" \/>\n<meta name=\"twitter:card\" content=\"summary_large_image\" \/>\n<meta name=\"twitter:creator\" content=\"@thekarimphoto\" \/>\n<meta name=\"twitter:site\" content=\"@thekarimphoto\" \/>\n<meta name=\"twitter:label1\" content=\"Written by\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data1\" content=\"Jenny and Karim\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:label2\" content=\"Est. reading time\" \/>\n\t<meta name=\"twitter:data2\" content=\"45 minutes\" \/>\n<script type=\"application\/ld+json\" class=\"yoast-schema-graph\">{\"@context\":\"https:\/\/schema.org\",\"@graph\":[{\"@type\":\"WebPage\",\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/\",\"url\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/\",\"name\":\"2014 -\",\"isPartOf\":{\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#website\"},\"primaryImageOfPage\":{\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#primaryimage\"},\"image\":{\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#primaryimage\"},\"thumbnailUrl\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg\",\"datePublished\":\"2015-01-16T20:24:32+00:00\",\"dateModified\":\"2021-08-25T11:16:49+00:00\",\"author\":{\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#\/schema\/person\/17a98cc54d74b9a323539905ac9fbaf8\"},\"breadcrumb\":{\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#breadcrumb\"},\"inLanguage\":\"en-US\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"ReadAction\",\"target\":[\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/\"]}]},{\"@type\":\"ImageObject\",\"inLanguage\":\"en-US\",\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#primaryimage\",\"url\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg\",\"contentUrl\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg\",\"width\":1200,\"height\":800},{\"@type\":\"BreadcrumbList\",\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#breadcrumb\",\"itemListElement\":[{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":1,\"name\":\"Home\",\"item\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/\"},{\"@type\":\"ListItem\",\"position\":2,\"name\":\"2014\"}]},{\"@type\":\"WebSite\",\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#website\",\"url\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/\",\"name\":\"\",\"description\":\"\",\"potentialAction\":[{\"@type\":\"SearchAction\",\"target\":{\"@type\":\"EntryPoint\",\"urlTemplate\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/?s={search_term_string}\"},\"query-input\":{\"@type\":\"PropertyValueSpecification\",\"valueRequired\":true,\"valueName\":\"search_term_string\"}}],\"inLanguage\":\"en-US\"},{\"@type\":\"Person\",\"@id\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#\/schema\/person\/17a98cc54d74b9a323539905ac9fbaf8\",\"name\":\"Jenny and Karim\",\"sameAs\":[\"http:\/\/karimphoto.com\/\"],\"url\":\"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/author\/karimphoto\/\"}]}<\/script>\n<!-- \/ Yoast SEO plugin. -->","yoast_head_json":{"title":"2014 -","robots":{"index":"index","follow":"follow","max-snippet":"max-snippet:-1","max-image-preview":"max-image-preview:large","max-video-preview":"max-video-preview:-1"},"canonical":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/","og_locale":"en_US","og_type":"article","og_title":"2014 -","og_description":"[aesop_image imgwidth=”900px” img=”http:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/MG_2037-21.jpg” align=”center” lightbox=”off” captionposition=”left”] [aesop_timeline_stop num=”1 Januari” title=”1 Januari”] F\u00f6r exakt ett \u00e5r sedan satte vi oss p\u00e5 ett plan i K\u00f6penhamn. Boardingpassen i handen sa “Dhaka”, v\u00e4skorna var packade med kameror, anteckningsblock och sandaler. Det var alldeles efter ny\u00e5r och vi skulle resa tillbaka till st\u00e4llet d\u00e4r vi spenderat jul och ny\u00e5r […]","og_url":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/","article_publisher":"https:\/\/www.facebook.com\/pages\/KarimPhoto\/315606518461579?ref","article_published_time":"2015-01-16T20:24:32+00:00","article_modified_time":"2021-08-25T11:16:49+00:00","og_image":[{"width":1200,"height":800,"url":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg","type":"image\/jpeg"}],"author":"Jenny and Karim","twitter_card":"summary_large_image","twitter_creator":"@thekarimphoto","twitter_site":"@thekarimphoto","twitter_misc":{"Written by":"Jenny and Karim","Est. reading time":"45 minutes"},"schema":{"@context":"https:\/\/schema.org","@graph":[{"@type":"WebPage","@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/","url":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/","name":"2014 -","isPartOf":{"@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#website"},"primaryImageOfPage":{"@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#primaryimage"},"image":{"@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#primaryimage"},"thumbnailUrl":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg","datePublished":"2015-01-16T20:24:32+00:00","dateModified":"2021-08-25T11:16:49+00:00","author":{"@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#\/schema\/person\/17a98cc54d74b9a323539905ac9fbaf8"},"breadcrumb":{"@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#breadcrumb"},"inLanguage":"en-US","potentialAction":[{"@type":"ReadAction","target":["https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/"]}]},{"@type":"ImageObject","inLanguage":"en-US","@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#primaryimage","url":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg","contentUrl":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-content\/uploads\/2015\/01\/20140410-_MG_0665-1200.jpg","width":1200,"height":800},{"@type":"BreadcrumbList","@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/yearstory\/#breadcrumb","itemListElement":[{"@type":"ListItem","position":1,"name":"Home","item":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/"},{"@type":"ListItem","position":2,"name":"2014"}]},{"@type":"WebSite","@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#website","url":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/","name":"","description":"","potentialAction":[{"@type":"SearchAction","target":{"@type":"EntryPoint","urlTemplate":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/?s={search_term_string}"},"query-input":{"@type":"PropertyValueSpecification","valueRequired":true,"valueName":"search_term_string"}}],"inLanguage":"en-US"},{"@type":"Person","@id":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/#\/schema\/person\/17a98cc54d74b9a323539905ac9fbaf8","name":"Jenny and Karim","sameAs":["http:\/\/karimphoto.com\/"],"url":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/author\/karimphoto\/"}]}},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/81","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=81"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/81\/revisions"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/media\/592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=81"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=81"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/karimphoto.com\/2014\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=81"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}